I lördags åkte jag till några gamla vänner. En vänskap som började med att jag behövde en dagmamma till min dotter Sara och min son Erik. En ung tvåbarnsmamma som skulle ta emot sina första dagbarn. Vi träffades första gången på fika hemma hos oss och redan då kändes det rätt. Och den känslan hängde kvar hela tiden. Det fanns två barn i familjen som var jämngamla med mina så det var perfekt. Bakom allt så lurade en lugn pappa som jag aldrig sett störa sig, trots att det måste varit jobbigt att komma hem efter en arbetsdag och stugan är full med barn, trots att det skulle vara hemgång för längesedan. För så var det att ibland fick man inte barnen med sig hem och då var det bara att lämna dom kvar. "Jag kommer hem med dom sedan när de tröttnat" var inget ovanligt. Många gånger fick dom sova över för att slippa gå upp tidigt. En helt suverän familj mina barn fick känna trygghet i och än idag när de är vuxna så är det mamma Tua.
Igår åt och drack vi gott. Och pratade till långt fram på småtimmarna. Inte var kameran framme när vi åt men som tur var kom jag ihåg att föreviga dom.
Mamma Tua
Och här har herrn tagit in en skön pose framför TV:n.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar